Begreppet prebiotika föreslogs av den internationella "prebiotics fader" - Glenn Gibuso 1995, som hänvisar till några som inte smälts och absorberas av värden men kan selektivt främja metabolismen och spridningen av fördelaktiga bakterier i kroppen och därigenom förbättra värden. Hälsosamt organiskt material.
En framgångsrik prebiotisk bör passera genom övre mag-tarmkanalen, varav de flesta inte smälts men kan fermenteras av tarmfloran. Viktigast av allt stimulerar det bara tillväxten av fördelaktig flora, inte skadliga bakterier med potentiellt patogen eller putrefaktiv aktivitet. De mest grundläggande prebiotika är kolhydrater, men utesluter per definition inte icke-kolhydratämnen från att användas som prebiotika. I teorin kan alla antibiotika som minskar skadliga bakterier och främjar hälsofrämjande bakterier eller aktivitet kallas prebiotiska.
Eftersom prebiotika inte kan sönderdelas, absorberas och användas av människokroppen, efter att ha nått tjocktarmen genom matsmältningssystemet, kan några av dem sönderdelas och användas av den coloniska floran för att främja tillväxten av den coloniska floran, vilket kan förbättra tarmmikroekologin, främja lipid och protein Det är av stor betydelse i metabolismen av mineraler, så det används mer och mer i mat, foder och andra områden.
Vanliga prebiotika är oligosackarider, inklusive fructooligosackarider, galactooligosackaider, xylo-oligosackarider, isomaltose, sojabönor oligosackarider, inulin, etc. Vissa mikroalger kan också användas som prebiotika, såsom helixalger, arthrospira, etc., förutom polysackarider (såsom Yunzhi polysackarider, morot kvävehaltigt polysackarid), proteinhydrolyferter (såsom kasein hydrolysat, alfa-laktaalbumin, laktoferrin, etc.) och grönsaker från naturliga växter, kinesisk örtmedicin, vilda växter etc. kan också användas som prebiotikerika.